Minnesbilder har börjat komma upp igen, bilder av händelser som inträffade för ca. 1,5 år sen.
Men jag ser inte bilderna på samma sätt nu idag som jag gjorde för någon vecka sedan.
Sist jag fick minnesbilder så blev det totalt kaos i min skalle men idag är det inte det. Jag sitter mest och tänker igenom situationerna som jag var i och försöker analysera dem på något sätt.
Det känns bra att jag kan tänka så här idag, att jag inte bara ser mörkret, att jag läker.
Jag försöker att inte tänka på vissa saker som människor sa till mig och om mig under den tiden, shit asså, nu när jag tänker på de orden så gör det så ont för att de kom från människor som idag står mig nära.
"Var inte med henne, du kommer att börja må dåligt själv då."
"Lägg in dig på psyket för i helvete, du är sjuk!"
"Hon är ett hopplöst fall, det går inte göra något, hon vill inte ha hjälp."
Min första tanke när jag tänker på detta bli:
Varför tillåter jag att dessa människor finns var i mitt liv?
Jag kan inte svara på den frågan själv, har väl valt att ha dem kvar för att alla ska bli nöjda.
Det är bara några få exempel på vad som sas om och till mig under loppet av bara 1 timme, jag vet inte än idag hur alltid hände och allt som blev sagt.
MEN, och detta är ett stort MEN, jag vet att några samtal finns inspelade och ligger nu på en hårddisk. Jag vill så gära höra dessa samtal, men får jag det? Nä.. och det finns inget jag kan göra åt den saken..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar